I Sverige har vi en lång tradition av att se postservice som en grundläggande tjänst tillgänglig för alla, oavsett var i landet man bor.

Därför känner vi en djup besvikelse när vi ser att Postnord, innehavare av monopolet på spårbara småpaket genom varubrev, tar beslut som negativt påverkar småföretag och konsumenter i mindre orter.

Misslyckandet med Postnords varubrev.

För inte så länge sedan beslutade Postnord att begränsa inlämningen av varubrev till postkontor, och dessa återfinns endast i stadsregioner.

Bilden fungerar som en annons.Tryck på bilden för att lägga en order.

Följaktligen är företag som säljer små och lätta produkter nu tvungna att förlita sig på dyrare paketförsändelser för att kunna erbjuda spårbarhet till deras kunder.

Ett sådant steg innebär ökade utgifter både för företag och för konsumenter.

Det är inte bara en problematik kring ökande kostnader.

Det rör sig om den grundläggande principen om att alla ska ha samma tillgång till posttjänster.

Landsbygden, som redan kämpar med otillräckliga tjänster, utsätts åter för en orättvis situation.

Detta är en tung slag för småföretag som förlitar sig på att kunna frakta varor både kostnadseffektivt och spårbart.

De är nu tvungna att välja om de ska absorbera de extra kostnaderna själva eller skicka räkningen vidare till konsumenterna.

Båda dessa vägar är ohållbara i längden och riskerar att försvaga konkurrenskraften hos svenska företag.

Det är också en fråga om rättvisa.

Som ett statligt ägt bolag bör Postnord handla i enlighet med allmänhetens intressen.

Att göra det svårare för en stor del av befolkningen att få tillgång till grundläggande posttjänster strider mot denna princip.

Det är viktigt att alla områden i Sverige erbjuds lika förhållanden för handel och kommunikation.

Det konstiga är att Postnord faktiskt besitter ett nätverk av paketombud som skulle kunna hantera varubrev om de bara instruerades.